Det bor monster under sängen.

6 januari 2013 kl. 18:48

Jag ligger ensam i min säng. Min man har åkt hem, och det känns ganska skönt att vara ensam ett tag. Det är liksom en sak när vi är i lägenheten, och det är en sak att bokstavligen vara runt varandra dygnet runt, enda gången man är ensam och inte inom en radar på en och en halv meter från varandra är då man går på toaletten.
Vilket som, igår så testade jag någonting väldigt spännande - Jag hällde kokande vatten över hela min hand. Det kan jag meddela att ni inte borde testa, så snälla läsare, följ inte mitt exempel, det var mycket dumt gjort av mig och resulterade i att jag somnade halv fyra inatt med handen i en kylbag, gråtandes inombords, eftersom det fortfarande kändes som att jag hällde kokande vatten över den. Varenda cell grät i min hand.
Ikväll tror jag att jag ska börja skriva. Någonting cheesy lär det väl bli eftersom det är mig det handlar om, och för att jag är i det närmsta besatt av vampyrer och liknande så lär det väl bli någon halvfantasy. Problemet är bara att jag har en känsla om vad det ska handla om, men ingentnig konkret. Har ni några idéer så snälla, snälla, snälla dela med er av det. Jag har haft skrivkramp i flera år nu men längtar så förtvivlat med varje cell efter att börja skriva igen.

För övrigt så ska min mor ringa till psyk och be om en höjning på mirtazapinet för jag rasar verkligen just nu. Kan inte känna glädje annat än möjligtvis någon kort stund om dagen, annars är det bara tomhet, död och sorg i min kropp. Det ska inte vara såhär, mest troligt är det medicinen, att jag ligger på fel dos, då brukar jag reagera ungefär såhär. När jag skulle trappa in sertralinet trodde jag att jag skulle ta livet av mig, grät sju timmar om dagen i tre månader och hade sår under ögonen innan vi fick in rätt dos. Men sen blev det bra igen.
Det blir nog bra igen.

---