The Gospelnight of doom

Nu är det så att jag sitter i min säng och gnuggar morgontrötta tårar (Ni vet sådana som kommer när man gäspar och är trött), kliar min oduschade hårbotten och vill bara dö för jag är så ohälsosamt trött.
Ikväll ska jag sjunga gospel. Jag och hundratjugo ungdomar. Och Samuel Ljungblad. Och bandet med basisten jag kärade ner mig i igår. (Han var så himla fint nittiotalt med långt hår, keps, en mustache att dö för, stora snygga bågar, t-shirt med långärmad tröja under och svarta stuprörsjeans. Sen satt han ner på en låda och spelade bas och var bara bäst och coolast av alla där inne.)
Vilket som är jag otroligt - inte peppad. Jag är för trött. Jag vill bara åka hem ikväll och sova, och sen fortsätta att sova och så inte vakna typ.
Nu vilket som så ska jag masa mitt feta asrel upp ur sängen och frysa om tårna tills jag fått på mig sockarna. Sen ska jag sätta på mig en stor tjocktröja för jag orkar inte vara fin idag. Det enda som behöver sitta ikväll är sminket.

Såhär såg delar av vår affisch ut i år.