Lång ointressant text om mina intressen

Intressen, alltså saker jag intresserat mig för och tycker är kul,
teckna, bokstäver i form av litteratur, poesi, egen skrift och musik kanske är det som jag skulle säga att jag brinner som mest.
Både musiken, bokstäverna och att teckna är tre av de här små guldkornen i min vardag,
tre av de saker som får tillvaron att kunna glänsa lite sådär,
det är en verklighetsflykt till min egen värld av former och färger, av känslor och ljud som bara jag kan uppfatta.
Främst när jag var yngre, jag har svårt att koncentrera mig så djupt längre när jag målar, så hamnade jag som i trans,
tiden bara flög i väg och jag var helt uppe i mig själv.
Jag kan fortfarande känna av det här, jag ser hur bilden sakta träder fram på pappret, men märker inte hur sakta det faktiskt går, timmarna flyger fortfarande bara förbi.
Kommer ner och visar en ny bild jag gjort, kastar en blick på klockan och ser förfärat att fyra timmar flugit förbi utan att jag hunnit så mycket som reflekterat över det,
men det är en härlig känsla att försvinna in i sig själv och bara helt gå upp i tecknandet.
Samma sak fast ännu värre är det med text av olika slag, jag går ofta helt in i mig själv, går inte att få kontakt med alls utan är helt i min egen värld av bokstäver och målande ord.
Jag minns en gång när jag var mindre, vår lärare sa åt oss att byta lektion, men jag var så inne i boken att jag inte uppfattade vad som hände runt om kring mig,
missade idrotten och en halv mattelektion, satt bara där med boken i handen och läste som det gällde livet.
Sen så att skriva och rasera meningar, för att sen bygga upp dem igen på ett nytt sätt och skapa stycken,
sidor,
långa och korta texter som säger allt eller inget,
som bara är pladder eller som verkligen är känsloladdat,
som är mina egna tankar eller bara känslor jag förmedlar genom andra människor i form och noveller eller berättelser,
känslor jag försöker framkalla hos mig själv genom att skriva en text det finns så många olika varianter bara man utforskar dem alla.
En sak som jag verkligen älskar med skriften är att jag kan ge uttryck för det jag inte får ner på papper genom färg och form,
jag behärskar språket på ett mycket mer målande sätt än jag någonsin gjort och mest troligt kommer att göra med tecknandet, det blir mer än ett komplement, det blir just starkare än en motsvarighet faktiskt,
med ord kan jag få med dofterna och känslorna,
samtidigt som jag skapar andra känslor för betraktaren av texten istället för bara färgen formen och kanske någon enstaka känsla hos motivet jag målar,
jag kan få det hela så mycket bredare och vidare, mer detaljerat och med mer djup med bokstäverna som penslar.
Musiken är min lilla karamell som nästan alltid finns där, som kan hjälpa mig att hålla kvar verklighetsuppfattningen när saker svävar,
skapa olika atmosfärer och känslor,
väcka styrka och bryta ner en när man inte klarar av att vara svag fast man behöver det,
musik hjälper mig att känna,
skapar en glädje som inte går att beskriva med varken ord eller färg,
det är som den svartaste djupaste mysiga platsen,
det är som den ljusaste vitaste mest upplysta platsen som finns på samma gång,
musiken är allt och inget, för jag menar, i slutändan är det bara vibrationer i mina öron, en ren lögn som skapar trygghet och skapar mod.
Jag har dock inga problem att leva i den lögnen för det är en vacker lögn jag väljer att tro på,
jag väljer att tro på att musik är magi och helt klart en av de vackraste sakerna i världen, och kanske att jag vägrar tro något annat hjälper till att skapa styrkan musiken har i mitt liv.
När kom musiken in i mitt liv då?
Precis samtidigt som tecknandet och texterna, det har alltid funnits där.
Gick en sånggrupp vid namn Vagga, gunga, gå som spädbarn, har lyssnat väldigt mycket på musik sen dess bara mer eller mindre i perioder, tecknandet lika så jag har älskat att rita så länge jag kan minnas, texterna, jag var fem då jag lärde mig läsa hjälpligt själv, intresset för att skriva och uttrycka mig i text kom väldigt tidigt och jag kan komma ihåg att redan i förskolan ettan hade jag börjat skriva historier, trean var det jättemycket dikter och så vidare skulle jag kunna berätta flera sidor men det hade jag tyvärr inget intresse av,
men något som är viktigt att pointera med det hela är att det här är mina små smultronställen i vardagen, jag har inget som helst mål med något av dem.
Visst det vore kul att få en bok publicerad någon gång, det vore kul att starta en liten duo med någon vän jag tycker om och fortsätta sjunga och njuta av musiken,
åka runt på olika festivaler och någon sommar göra en äkta festivalsommar,
att kanske ställa ut något någon gång för nära och kära eller hänga upp några egna tavlor i köket, men inget mer än så,
jag önskar inte att jag skulle kunna livnära mig som författare eller bli en stor musiker,
jag vill inte bli en stor världskänd konstnär utan hålla mina små glittrande stjärnor mina och ha dem tryggt och nära mig inte låta något av dem sväva ut så väldigt utan förbli små vackra saker som bara förgyller mitt liv.