Genom regn och rusk vandrar jag med min tunga väska

Morgonen började som skräp, jag grät i en timme efter att missat bussen på morgonen. Min man satt och höll om mig. Jag grät.
Jag satt snyftandes igenom svenskalektionen och hade börjat samla ihop mig under historian.
Efter skolavslutet följde jag med min älskade Alex och umgicks för första gången på otroligt länge med henne på tu man hand. Besökte i regnet Musikanten, och sedan promerade vi till Temagasinet. Jag i min gula halsduk och hon i sin Militärjacka.
Påväg från Temagasinet träffade vi Nicole och Johannes, och sedan kom världens vackraste Juliette, och Kim, och Ulf.
Ulf som jag inte träffat på evigheter. Han har blivit blond. Han är så fin, så fin.
Jag bjöd alla utom Juliette på middag - Hon skulle vidare hem, Juliette i sin röda jacka och sitt mörka hår, jag är nog lite kär i henne. Middagen blev helt okej, ingenting speciellt, men det var sällskapet. Sällskapet var mer än speciellt, det var helt underbart.
Det var tänkt att jag skulle ha min man med mig hem idag. Men han valde att stanna hemma ikväll med resten av sällskapet. Med andra ord är det med en liten klump i magen som jag sitter i bussen på väg hem. Det regnar och är grått ute.
Jag ska köra hem i regnet och kylan, med en jacka utan knappar. Sedan ska jag nog hoppa in i duschen då jag misstänker att jag kommer bli väldigt frusen. Utöver det så ska jag städa, inför mamma och pappas hemkomst från Spanien. Det har firat trettio år tillsammans. Plugga måste jag också göra, läsa NK och fortsätta skriva om Vincent som bevittnar sänkningen av Syria S/S.



Det var och är min dag. Hur såg er ut?