I vatten stannar jag inte om det tar emot, det gör jag

NU, har jag faktiskt varit ute och sprungit.
En tre kilometers (den kan inte vara tre, jag ska köra med mopeden och mäta) runda har jag varit ute på. Jag sprang två kilometer, lite drygt, kanske två och en halv. Tog dock en paus på någon minut där lite efter hälften då jag sprang förbi vårt byagård. Jag svettas inte undertiden jag tränar i princip utan först efter, vilket gör att mina leder sväller som satan och jag blir JÄTTEVARM. Vad jag gjorde under pausen var helt enkelt att sätta mina handleder under en kallvattenkran tills jag återfått mer normala händer och det inte kändes som att min hud skulle smälta, typ.
Nu vill jag att så många som möjligt säger till mig att jag har varit jätteduktig och att jag klarar det här, för nu tampas jag med min inre konflikt att hata mig själv för att jag inte orkar springa tre kilometer (att jag inte har drivkraften, för jag har inte varit nära att spy, så jag skulle orkat betydligt mer egentligen) och att vara stolt för att jag begett mig ut, två gånger nu.