Tessan, Phelps, Sjöström och hela gänget

Började prata om att titta på os-simningen, och helt plötslig slog känslorna ner över mig som från klar himmel. Jag blev så otroligt ledsen, gick och satt mig vid tv'n och sen rullade bara tårarna.
Det blev så överväldigande. Jag har fortfarande inte kommit över allt, inte hunnit bearbeta alla delar riktigt. Och nu utan medicinen kan jag känna ordentligt.
Det var bara simning. Men en stor del av mitt liv.
Jag saknar allt med det så mycket.
Så jävla mycket.