Mörka horhus och kramp i hjärnan.

"Den unkna lukten av spermadränkta lakan och lampoljan som han brukade hata så instinktivt tappade helt sin betydelse när han andades in den unga kvinnans doft som låg likt en tjock dimma i hela rummet. Hennes eldröda hår böljade ner för de nakna axlarna där hon stod vid fönstret. Det var bäcksvart ute, lampans låga dansade över tyget i hennes klänning och hennes hår. Han stod stilla och betraktade den bräckliga kroppen. Han kunde inte skönja någon korsett under klänningen, och trots det var hennes midja smal och begärlig, huden runt nacken och axlarna var mjölkvit. Plötsligt lyfte hon huvudet som om hon skymtat någonting som rörde sig utanför fönstret och bröt med ens förtrollningen."

Försöker skriva. Vi är på väg hem. Det går åt helvete. Det var så länge sedan. Orden lägger sig inte där jag vill och jag lyckas inte fånga allting jag vill delge mig av från min värld. Får inte med dofterna, texturen på lakanen och hur olkelampornas sken leker i sprickorna i de grova brädlagda väggarna.
Blir arg. Irriterad. Frustrerad.
Det behövs bara lite mer övning så kommer allting tillbaka. Men jag vill ha tillgång till alla toner nu.