Nattens samtal

Förlåt men idén har förföljt mig sen igår, om modifierade samtalet lite, och här har vi det, en dikt.

Alla vet att änglar inte kan älska dödliga
inte på det sättet
det har du sagt så många gånger
det var därför
jag inte kan älska någon så
sa du

[Kämpade ensam mot världen]

Du är perfekt ängel
det viskade du i mitt öra
men jag önskar
att jag kunde ändra en sak på dig
din inställning till dig själv
jag hummade och blundade

[Slet dig själv framåt]

du ville så gärna

[föll och reste dig igen]

Jag är ledsen
kan inte titta in i dina ögon
sa du förskräckt

varför?

dina ögon är kärlek
jag kommer falla för dig

mina ögon är rädsla
förtvivlan
och lycka
förvirrade
inte kärlek

allt det där är kärlek

[du blöder och går sönder]

du kysste mig passionerat
varför prata när man ser dina läppar
alla ord är för många
när man kan kyssa dig

[du river dig på livets skärvor]

Ängel?
Ja?

Ta av dig ansvaret för mig
jag vill skydda dig

Du är trasig

Det är vi alla
Du kan inte ta ansvar för alla
nej men det kan inte du heller

du viskade i mitt öra att du skulle bli en börda
jag förklarade
att jag behövde dig
i min famn

[håller om dig och viskar i ditt hår]

jag får inte bli förälskad i dig
en väktare kan inte älska
den han skulle beskydda
det vore fel
varför?
det vore för själviskt att vilja ha dig själv
finns så många andra som behöver dig
jag älskar dig
sen slog klockan sitt slag
och din röst försvann

[du är min söndertrasade väktare]

Saknar dig
jag saknar dig med

[skurit dig på nattens kyssar]