skriver ut.

de känns som om allt e emot mej, även fast ja gör mitt bästa för att hjälpa till eller le även fast ja inte har lust me de. hatar att ja e me nån som ja älskar, och visar att man bryr sej, även fast man får nått tebax så känns de som om de e motvilligt, eller inte alls mycket, sen går personen tebax te sitt.
ere bara ja som ser fel på saker, eller e de här riktiga livet. ja tycker inte synd om mej själv, för de känns som om allt e mitt fel på ett sätt. ja kanske gör nått omedvetet.

när man försöker prata me personen om sina problem, så får man en massa tomma ord och lögner, och man tror på de bara för att man älskar personen. även fast man vet att de e fel.

en liten del säker skit i honom, men ja vet att ja absolut inte vill de. ja vill ha personen nära mej för alltid.

men ibland känns de som om han utnyttjar kännslorna ja har för honom, ja e rädd att så fort han hittar nån annan så försvinner ja.

idag vaknade ja upp ensam. ja ville verkligen ha honom vid mej, men fick inte som ja ville. för kännslan att vakna upp med honom e den bästa nånsinn. ja säger ingenting, ja biter mej själv i tungan, ja får inte ut mina kännslor. bara tårar som ingen ser.

ja vet att du inte vill ha mer klagomål från mej, men ja försöker verkligen.
du tkr säkert ja överreagerar. men de här e sanning. ja älskar dej verkligen, och vill inte förlora dej igen, så ja försökte att ställa allt som var fel till rätta. men ja gjorde allt värre.

sist så säger ja igen, ja älskar dej sebastien kronlund.

xXx