Emotional roller coaster day

24 maj 2017 kl. 15:44

Well, jag har inte sovit än (dvs. dygnat...obviously). Konstigt nog så känner jag mig inte så trött än. Kanske lite bara. Heh.

Va på en "familje" medlems begravning idag. Det sög. Försökte hålla tillbaka tårarna så hårt att jag fick ont i halsen. Jag vägrar gråta inför folk, t.o.m på begravningar. Ibland rinner tårarna i floder, men oftast så lyckas jag hålla dem tillbaka. Begravningen hölls för min styvfarsas mamma (min styvfarmor dvs, i guess). Trodde inte att jag skulle bli påverkad så pass mycket som jag blev. Det var en annorlunda känsla, troligtvis då hon inte va min biologiska farmor. Jag såg henne dock som min farmor, kanske inte fullt biologiskt men hon kändes som en del av familjen, vilket var det viktigaste. Det beror nog på att jag aldrig har träffat min biologiska farmor och farfar, då min pappa va rätt så mycket äldre än vad en pappa skulle vara i min ålder (han skulle fyllt 79 år dagen efter han gick bort, då var jag ca 13 år om jag minns rätt). Min mamma valde ju verkligen det bästa sättet att berätta det för mig (att han hade gått bort alltså)....Jag stod i köket och plockade ur diskmaskinen när hon släppte bomben. Man bah, ja men tack, tack. Får jag göra mig beredd först eller? nej? inte sitta ner eller nåt? ok.. HAHA. Tyckte det va lite roligt efteråt, efter att jag tänkt och sörjt mm. Min reaktion? ..jo jag stannade bara upp mitt i mitt diskplock och bah "wait what?". Alltså, så hade min biologiska pappas föräldrar gått bort innan jag ens va född (han var ca runt 65 år när jag föddes). Fyi så är det ca 25 år mellan min mamma och biologiska pappa. Min mamma säger alltid "bli inte ihop med någon som är mycket äldre än dig.." ...

..and I'm here like:




ALSO, FYI. Det finns bara en person utöver min familj som har sett mig gråta rejält (av en helt annan anledning but yeah). You know who you are, haha. VA STOLT FÖR FAN. KÄNN DIG SPECIELL. xD Att gråta in public, inför sin familj, vänner mm, är troligtvis inte en sån big deal för other people, själv så tycker jag att ALLA har rätt att gråta när som helst, man behöver inte vara rädd för att visa sin "soft side" eller vad det nu anses som. Men för mig själv så kan jag inte gråta inför andra, idrk why tbh, jag bara är sån.

Jag vet inte exakt varför men är det bara jag som blir extra rörd när man ska sjunga tillsammans eller lyssna på någon låt/någon som sjunger i kyrkan på en begravning ?? Liksom, att höra t.ex låt texten och att den passar in i situationen... it just hits me right in da feels, man. DÅ finns det en stor chans att tårarna faller ner som ett vattenfall ner för mina kinder. På begravningen idag, så hände just det. Inte att jag grät i floder men att the feels, yo. THE FEELS. Min styvfar hade tagit med sig en skiva med en låt som han sjungit in (egentligen gjord av Mats Bergman, i think), den spelades upp runt i mitten av begravningen. ASSÅ TEXTEN, MY SWEET NOODELUUZ,. FÖRSÖKTE HÅLLA TILLBAKA MINA TÅRAR SÅ JÄVLA HÅRT.

Text:

Det är dags att ta adjö att ta farväl nu
kanske sagan var för vacker att va sann
fast jag vet du måste gå känns det så fel nu
för att skiljas är att dö lite grann.

Om en stund så ska vi skilda vägar vandra
slut på sagan som jag nästan trodde på
och allt vackert som vi båda gav varandra
vet så väl men det känns underligt ändå

Det är dags att ta adjö att ta farväl nu
kanske sagan var för vacker att va sann
fast jag vet du måste gå känns det så fel nu
för att skiljas är att dö lite grann.

våra vägar skiljs men jag ska alltid minnas
allt det underbara som du gav till mig
vad än sker så ska de ändå alltid finnas
dessa vackra minnen som jag har av dig

Det är dags att ta adjö att ta farväl nu
kanske sagan var för vacker att va sann
fast jag vet du måste gå känns det så fel nu
för att skiljas är att dö lite grann.





Tbh, så sjöng min styvfar den mycket bättre...(och det är inte ofta jag säger det).

---

Från deppighet och sorg .... TILL FAKKING GLÄDJE.

Efter begravningen så samlades alla hos min styvfarsas syster, i nåt aktivitets hus eller vad det nu kallas i området där hon och hennes man bor. Där åt vi FÖR EN GÅNGS SKULL INTE NÅN ÄCKLIG GEGGIG SMÖRGÅSTÅRTA, TACK GOOOOODE SWEET NOODELUUUZ!!. Är så jädrans trött på att man alltid äter smörgåstårta efter en begravning. Liksom varför ens samlas och äta efter en begravning? Har aldrig förstått det och kommer aldrig göra det heller probably. WHAT IS THE POINT??? lol
Det fanns potatissallad (YUUUUM), gravad lax (EUUUUW) och i guess it was rostbiff eller något, riktigt tunna skivor (YUMMY AF TBH) och lite grönsaker här och där.

ANYWAYS --- TO THE POINT OF THIS SHIT... när vi satt och fikade efter maten så fick jag ett sms från en bemanningsassistent på min senaste praktikplats. And long story short, jag ska jobba där som timanställd tills vidare, i sommar med start 13/6, då det är introduktionsdag. Är så jävla taggad tbh.



Det var den tredje och sista praktiken jag gjorde och det va faktiskt den jag gillade mest av alla tre. Det känns som ett jobb som passar mig. Vi hade praktik i 5 veckor, redan i slutet av vecka 1/början av vecka 2 så var jag ganska självgående och blev bara mer och mer självgående under resten av praktiken. Jag klickade väldigt bra med alla kollegor / dem jag hade chans att jobba lite med, speciellt med mina 2 handledare. Det kändes sååå jävla nice. Ville inte sluta min praktik där och dem ville inte att jag skulle sluta, haha. NOW THAT'S THE KIND OF WORKPLACE I'M HERE FOR, Y'ALL. En arbetsplats där man känner mig väl välkommen/bemötad och respekterad är en arbetsplats ALLA förtjänar.

För er som undrar vart jag ens praktiserade/vart jag ska jobba så är det på Nacka Sjukhus (Capio Geriatrik Nacka), alltså en geriatrik (rehab för alla över 65år) avdelning.


I'm currently looking for lägenheter of sort i Nacka, haha. Då resan från mig (Krigslida) till arbetsplatsen blir en pretty jobbig/lång'ish resa. I don't mind tho, tbh. Men det skulle vara nice att bo närmare, haha.

---

UGH, vad ish' långt detta inlägg blev, lol. Kände bara för att dela med mig av vad som händer in my life, haha. CAUSE' I'M HAPPY AF RN


...and kinda emotional and tired and hungry... MAN, I CAN'T WITH ALL OF THESE EMOTIOOOOOOONS.


BYE

---