Trött på allt

Känner saker som jag inte vill känna. Har ärligt talat känt så ett bra tag nu. Men har inte direkt pratat med någon om det. Vill inte prata om det. Allt är bara negativt. Jag vet inte vad jag ska göra längre. Är på gränsen att ge upp totalt.

Jag känner mig som ett andrahandsval för dem flesta jag känner, som tillochmed jag har känt längst. Har känt så jävligt länge nu. För länge. Nyss fick jag nog. Allt är mitt fel. Aldrig deras. Bara mitt. Är så jävla trött på att bli behandlad så här. Just nu är vi typ ovänner och jag har verkligen ingen lust att ens försöka göra allt bra igen. Är dem ens värda det? Samma sak händer efter ca10 års vänskap. Ger mig fortfarande samma bortförklaringar. Samma bullshit. Om och om igen. Känner mig inte ens lite respekterad. Är det ens värt att försöka? Det känns onödigt. För jag VET att samma sak kommer hända igen i framtiden.

Jag ger upp.

Just det. Fyller ju år om 2 dagar. Kommer inte ens vara hemma för måste till vår stuga i Norbo (Borlänge). Vill inte ens dit. Men min systerdotter, Joline ska dit och någon måste åka med henne på tåget. Såklart, jag. Hon fyllde år i onsdags (hon blev 11 år), vi ska fira henne lite i efterskott men det ska bli kul, I guess. Vill hellre fira min födelsedag med min vänner (dem som jag inte är ovänn med såklart) men det får jag väl göra senare. Ska egentligen åka hem med Joline hem på söndag men jag vill inte va kvar så länge, så kanske åker hem tidigare men I don't even know.

Måste göra mig i ordning inför att åka in till stan och möta dem innan tåget går osv. Orkar verkligen inte med detta just nu men what can I do liksom? Suck it up and move on, som vanligt.

Bye.