Konstigt?

Är det konsigt att när jag är själv hemma... så känns allt rätt chill för mig på dagen, men när solen har gått och lagt sig för dagen och mörkret börjar fylla himlen så börjar jag bli riktigt nojjig. Tänder nästan alla lampor i huset, låter tv'n vara på för att det på något sätt får mig att känna mig säkrare. Ja, mitt hus gives me the creeps. Det är alltid något underligt som händer. Kanske inbillar jag mig allt? Men det känns så realistiskt. Det har hänt saker som jag knappt kan förklara.

Jag blir dock inte lika nojjig när någon annan/några andra är här med mig. Jag känner mig lite säkrare, men även om någon är här så händer det saker ändå = Då blir alla nojjiga, haha.

Jag kan inte sova förrän det börjar ljusna ute = drf är jag fortfarande vaken.