I Skallen på Birk #1

I Skallen på Birk.

Nollsju trettiosju på en söndag morgon beslutar jag mig äntligen att skriva dessa ord, dessa rader. Efter ha vaknat runt 03:00 snaret av mardrömmar igen känner jag ett behov för att få utlopp av mina emotionella sida. Den där veka och svaga sidan vi alla är så besatta av att att skydda men samtidigt predika är okej att visa ibland.
Normen av att du ska kunna öppna dig för andra människor anser att det ''behövs'', Gör du inte det anser folk dig vara en känslo-rubbad och kall människa, och vänder vi på myntet så ser dem inte samtidigt att man blir en naiv och oförsiktig människa när kranen väller ut känslorna till någon eller något som i vissa fall inte besitter förståelse för en och dennes situation. Ibland är det inte endast för din skull dem vill lösa dina problem. utan snarare känner sig påverkad av ditt problem så pass mycket att den vill lösa det, inte endast för att du skall må bättre, Myntet har alltid 3 sidor.
Men om du blint förväntar dig en människas förståelse om din situation och den sedan inte förstår, blir du kanske upprörd över dennes brist på förståelse och ännu mer nerdragen, endast på grund av din egna naivitet och brist på förståelse, ''Så vem förstår inte egentligen?''

(Disclaimer: Jag är varken bättre eller värd mer än någon annan.)