de små orden utan rörelse

klappa på mig

vad säger du

och bödeln nickar

till hur som helst blev manifesterat

det som gick att lista ut

men och

sluta dryga

verkligheten finns alltid där

som ett hot

kort och koncist i det stora hela

vajar fälten under lien

och skuggan inuti trädet

blommar ut till en inhägnad

färgerna blandar sig inte i ögat

vad beror det på

att ögat tittar på

när ögonen

flackar ögonen

fäst mig utan frågetecken

som gula lappar på föremål

fokusera hud

balansera luften i ljuset

linan är tunn som en horisont

och inandningarna aldrig en vändpunkt

du måste somna, du behöver sova,

jag måste vaka, du behöver sova,

jag måste överleva, är det uppfattat

bra

dröm sött

jag lovar att viska vackra saker i ditt öra

och klappa på dig i verkligheten