Tjej, 32 år. Bor i Hallstahammar, Västmanlands län. Är offline
angelporcelain har inte lagt till några event än.
Att vara random är en del av mig, liksom planering är en del av mig. Hur fan går det ihop utan att skapa kaos?!
Svar: Det gör det inte! Men folk verkar tka om mig iaf <3
Folk här tittar snett på mej när jag säger att jag vill åka hem. "Du är ju hemma." Men dom fattar inte att jag inte klarar av det här stället. Att jag var född till att känna mej levande i större städer. Jag är dömd till förmodligen flera år till här. Det är näst intill outhärdligt. Riktigt jobbigt. Jag vill ju så gärna. Både fly och stanna kvar här för att visa att jag är stark nog att bryta mej loss, och att jag också kan överleva här. Det suger.
EMIL (L)
Just nu chattar jag med världens sötaste Nathalie och världens sötaste Hannah K och världens underbaraste Mia. Det gör min dag en aning bättre.
Cyklade ut till Svedvi igår och gick på minneslunden. Slutade med att jag grät, och gick sedan och letade efter Mia. Det hjälpte väldigt mkt att träffa henne igen. Hon får mej alltid att må bra.
Idag har jag ont i halsen. Röstläget ligger väll ungefär på tonårspojke i målbrott >.< kul när man vill sjunga ist för att prata. Jag vågar inte göra ngt av dem just nu.
Det suger verkligen att sommarlovet snart är slut. Jag anser att skolan är värre än helvetet. Jag hatar fjortisarna där, dem som gör livet till ett helvete för mej (och många andra) för att vi inte är som dem. Egentligen, så tackar jag Gudarna för det. Jag vill verkligen inte vara som dem, och det kommer aldrig hända. Jag har lärt mej att det endast funkar att vara sej själv i längden. Det är då man mår som bäst, och som man trivs i sej själv. Hoppas att fler har upptäckt det.
Just nu är jag väldigt arg... Tidigare idag när jag satt barnvakt åt min kusin Ronja, då ringer min kompis Råttan... Ungefär så här lät det:
R: Hej, söt!
J: Hej?
R: Duu...?
J: Jaa? Vänta, RONJA!!! Neej!
R: Ehh, jaa...
J: Asså du jag är lite upptagen... Kan du skynda dej? Jag vill jättegärna prata, men jag är barnvakt...
R: Jasså... Jaha, men jag undrar vart fan du är?
J: I västerås, vaddådå?
R: Nääe, asså, Jag är hos Matte, hehe...
J: Hos Matte?
R: Jaa, jag frågade om vi skulle upp å hämta dej å åka till graven, å han sa att du inte åkte med dina föräldrar till stugan i år. Jag trodde du skulle göra det... Jag såg fram emot att träffa dej igen.
J: Är Tessa och Wictor med?
R: Tessa är hos sin pappa och Wictor var tvungen att stanna hos sina föräldrar...
J: Men varför sa du inte att du skulle åka hem då? Till mej alltså?
R: För jag trodde du skulle vara här.. Jag kom igårkväll och ville överraska dej...
Så nu sitter alltså världens sötaste, underbaraste Råttan och längtar efter både mej och sin pojkvän 75 mil ifrån mej och ännu längre ifrån Wictor... Och jag vill träffa både råttan och matte igen. Det var hundra år sedan nu. Och det mina kära vänner är inte rättvist!! Jag som var så glad att jag skulle slippa åka till stugan i år, och då minsann bestämmer sej min barndomsvän att åka ifrån allt han äger och har och alla han älskar i Norge, tillbaka till smärtsamma minnen - bara för att han tror att han ska få träffa mej!! >.< Så nu tänker jag vara riktigt deppig resten av dagen och skita i mina allergitabletter (ilket för övrigt inte gör ngn skada - d finns inga mygg här) >.<