Mänskligt att glömma.

Alla säger att det är mänskligt att glömma. Men varför kommer jag då ihåg. Varför har jag inte glömt det/dig. Varför glömmer jag bara viktiga saker men kommer ihåg det vi gjorde och att allt var så sjukt underbart. Har träffat så sjukt många underbara personer men ingen som dig. Väldigt många som är bättre än dig, men du va speciell. En bättre vän kunde man inte fått. Alla mina vänner är de bästa för de står ut med mig, men du va mer som en bror för mig. Nu har tiden gått och vi pratar inte med varandra längre. Jag önskar du fanns kvar här men det gör du inte längre.
Varför ska det vara så svårt att glömma?