Nu ger jag upp

Snön vräker ner och jag förkyld.
När allt blir svårt tänker jag på det som hände för snart ett år sedan. Saknar dig som fan. Fast du sårade mig djupt. Jag lovade att aldrig skaffa en kille eller ens försöka skaffa en efter vad som hände. Men jag verkar inte kunna hålla vad jag lovar. Och nu så har det slutat så här. Men jag har bara mig själv att skylla.
Det känns som om att många spelar sina spel på andras bekostnad. Falska människor som måste ljuga för att bli sedda av andra. Jag är hellre osynlig än att gå runt och ljuga om mig själv.
Det känns som att historien upprepar sig.
Så jag funderar på att lägga mig någonstans och inte gå upp igen. Skulle nog många bli glada fast kanske inte ska göra dem glada som typ gör så jag knappt orkar gå upp ur sängen.