Borderline - Vem är jag?

Ett år senare, ger jag mig på detta igen. Nu mest för eran skull, jag har påbörjat min DBT-behandling och om jag tyckte att jag var friskare för ett år sedan är det ingenting emot vad jag är nu.
Tillbaks till ämnet -> Borderline

3. Identitetsstörning, påtaglig instabilitet i självbild eller jag-känsla

Jag kan inte riktigt se den röda tråden i mitt förra inlägg angående detta.. kanske var det med att bidra till att jag gav upp detta. Nu är jag iaf tillbaka, ett år senare, villig att göra ett nytt försök.. Det är svårt. Jag vet inte exakt vem jag är.

Förut trodde jag att man hade någon slags grundpersonlighet som människor i ens liv och erfarenheter ändrade på.. nu vet jag att mina vänner, min familj och mina erfarenheter formar mig till den jag är och jag är inte besatt av att hitta den där "grundpersonligheten" längre. Jag är kapten på min båt och jag får faktiskt styra den var jag vill. Det viktiga är att resan har ett mål, att man siktar mot en hamn där man kan andas ut och tänka "Fan va bra jag är som tog mig hit!"

Vissa dagar får man ha mindre mål.. som att äta. Eller ta hand om sig själv rent allmänt. Men jag har lärt mig att klappa mig själv på axeln de dagarna med och säga: "Det blev inte mycket gjort idag men du gick i alla fall upp. Du duschade, åt ganska bra mat och la kläderna du hade på dig i tvättkorgen. Bra jobbat!"
Jag tycker inte att det är enastående gjort.. men jag vet hur lätt det är att stanna i sängen de dagarna. Bara ligga kvar under täcket och låtsas som att jag inte finns..
Därför är jag så jävla bra när jag råkar dammsuga och laga kött med klyftpotatis och sallad. Eller när jag kan göra vad jag måste göra, som att gå i skolan. Eller på DBT:n.

Jag undrar om ni tycker jag är korkad nu och om jag låter dum i huvudet.. men det spelar egentligen ingen roll. För jag är jag och du är du, kanske förstår du precis eller inte alls.. Oavsett är jorden under oss och snurrar som den ska.

Pusshej
Bloggleverpastej