Zombians blogg

Ibland glömmer jag bort att andas i flera minuter innan jag inser att jag inte gör det.
Fan vad tom man känner sig.

Ingen hör och ingen ser för att ingen vill veta av er.
Det är illa men sant, tyvärr är det så det är, vi lever här i misär.

Jag är grymt uttråkad, kryper på väggarna, mår inte alls bra.
Önsketänkande.

Vart är allt verklighetsberövande när man faktiskt behöver eller vill ha det, annars så kryllar det ju av det och går ej att komma ifrån.

Ingen lär läsa detta ändå.
Men jag antar att jag finner det lite "zen" att skriva av mig ibland.
I'm out, like always.