Är så jävla trött på att psykisk ohälsa är så tabu!
Hela mitt liv har jag gått och undrat vad det är för jävls fel på mig, och nu när jag vet så är det något man inte pratar om. Folk blir obekväma och vet inte vad dem ska säga när jag berättar att jag är SJUK!
Jag har en recidivernade depression med blandade episoder. Ibland lindriga, ibland allvarliga. Jag har Generaliserat Ångestsyndrom. Jag har konstant pngest, över precis allting! Jag orkar inte med ens de mest simpla saker såsom att diska, städa eller ens duscha.
Men här kämpar man på ändå. Inga pengar från försäkringskassan så jag jobbar trots att jag är sjukskriven. (Anställd utan sjuklön). Sliter och kämpar tills jag hamnar i sjukhussängen. Vilar en månad och så är det samma visa igen.
Det gör det inte lättare att Mirtazapinet och Propavanet gör mig till en fucking zombie. Och Imovanens äckliga bismak sitter i hela dagen. Så ska man orkar komma upp halv 6.
Nej, jag orkar inte mer. Men nu måste jag försöka sova.