Vänskap?

Satt o funderade idag (skolkdag i skolan) på vad de innebär att vara vän med någon. Att man tycker om att prata med personen, man blir ledsen om han(hon inte kommer till skolan/jobbet etc.) eller bara att du trivs i personens sällskap!
Min umgängeskrets består till största delen av killar… vrf vet jag inte, har alltid kommit bäst överens med killar trots att dom ofta är otrevliga skitstövlar, kanske just därför eftersom jag inte är världens ängel heller ^^
Jag har en killkompis sen jag var typ 6 år gammal, bästa vänner efter första dan, växte upp nästan som syskon. Men vad jag kommit fram till på senaste tiden är att han utnyttjar mig. Jag är hans klippa när han behöver stöd, den han ringer till om något går fel och den som får hjälpa honom ur alla idiotiska saker han ställer till! Annars struntar han fullständigt i mig! Och jag har accepterat detta i många år nu eftersom han är som min bror och aldrig kunnat släppa taget om honom, men nu har jag tröttnat!!!
Den jag pratar med när jag är ledsen skulle antagligen säga ”ät glass” eller ”ta en kopp te” och jag skulle strunta fullkomligt i vad han sa och sen ändå göra som han säger….. ”en vilja av järn” ja tjena….

Oj det här blev ett långt inlägg ^^