I'm a bloody mess...

Hehehe... Nååågot manisk. Och lämnad ensam. Not the greatest combo, atleast that is, if you're me!
Blodfläckar och jag tappar greppet om allt, om verkligheten.
"this isn't happening to me, it isn't real, this isn't happening..."
I'm a broken record, stuck on repeat.
Saker tycks upprepa sig. Kommer inte ut ur helvetet.
"Your love is a razorblade kiss, sweetest is the taste of your lips.."
Håhåjaja, nu känner jag mig nästan lite emo och börjar halvt tro att jag till och med kanske nästan passar in här en smula!
(Tur för mig att typ ingen läser det här, i'm so embarresed)