dikter

Aldrig riktigt skrivit dikter innan, men det är något som jag på senare tid har funnit intresse vid. (låter förmodligen fett deppig men det är jag ej lel)




Mannen med brustet hjärta

Vindarna blåser, i dem mörkaste utav träd.
Grannen står och super, förjävligt.
Det enda ljus på himlen, är det vi författar oss vid
Det vi lever vid, det vi dör vid.
Den sjunde bärsen idag, dramatiskt.
Inte kunde han väl hjälpa, inte kunde han väl ta tillbaka
Dem minnen, dem ljus, den glädje, den passion som en gång var?
En dag väntar han, väntar och väntar.
Tills ljuset tar sin fagra vinst, och mörkret tar sin reträtt.

Låter förmodligen lite som en övermodig pleb men vad gör det?