My bubble.

Jag lever i en bubbla. En bubbla som snart kommer brista, sprängas upp och det lilla som är i den bubblan som kallas mitt liv, kommer falla snabbt mot marken. Krossas mot marken i så små bitar så det inte kommer gå att laga. inte ens med tejp.

jag vet att den kommer brista. och det är snart.

Jag önskar jag kunde leva om mitt liv från när jag var 13-14 år.
inte börja på den skolan jag började på, för hade jag inte det hade jag heller inte lärt känna henne.
jag hade heller inte nu, 7 år senare suttit i denna situation, där ingen förstår mig.
utan vänner och utan familj.

men som sagt. det är mitt fel. det var jag som gjorde dom valen jag gjorde när jag var ung. och skiten får man ta nu...


a, out.