Ufodaves blogg

Tjena bloggen och ni som hittat hit.

Denna veckan har varit rätt härlig. Det är första gången på 3 veckor som jag har varit i skolan och träffat alla fantastiska klasskamrater. Efter bara en dag med dem så var all energi tillbaka. Fick godkänt med bra marginal på min tenta också, så det är jävligt skönt att inte behöva tänka på den något mer. Satt dock med en uppgift 13½h och insåg efter halva den tiden att jag inte ens gjorde rätt. Men klarade den också, så bara glider igenom skolan just nu känns det som.

I fredags kom grannarna över och vi käkade middag och hade det trevligt fram mot kvällen. Har säkert spelat Fallout 4 i 12 timmar denna helgen, och det är så otroligt jävla kul, kan inte sluta utan måste alltid stänga av med motvilja för att klockan helt plötsligt börjar närma sig 05.00 varje natt. Igår kom morbror, hans fru och deras två knattar förbi. Förutom att lilltjejen var förkyld och led av astma så var det en jäkla fart på ungarna som vanligt. Den ena värre än den andre och de härmar varandras handlingar. Skitroliga småglin.

All-in-all en härlig vecka. Livet är tillbaka på rätt spår och jag smider planer inför framtiden. Alltid lika skönt att vara tillbaka här efter en period av nedstämdhet.

Näst upp: Psytrance festival i Götet och träffa en brud som jag länge sett fram emot att få träffa. Återstår att se om hon är lika skön i person som hon är i hörlurarna.

Jag har i några månader nu försökt komma över en person som betyder ofantligt mycket för mig. Vissa dagar, till och med veckor, går det bra och livet rullar på i vanlig ordning med plugg och allmänna vardagsdilemman.
Men till och från gör hon sig påmind hos mig. Vad jag än gör så verkar jag aldrig kunna vända blad och gå vidare utan denna person i mitt liv. Jag försöker varje dag att föra mig utan att tänka på henne. Men ibland slår det till och minnena av oss dyker upp igen och gör allt till ett underbart helvete. Det är oftast de vackraste minnena av henne som dyker upp, som gör att jag mår skit över vad jag har förlorat. Jag försöker då minnas den skiten som hon fått mig att genomlida, men det framkommer snabbt hos mig att det endast är misslyckade försök att låta försvarsmekanismerna inom mig ta vid.

Inatt är i alla fall en sådan natt. Jag minns våran första middag tillsammans. Jag minns hur vi badade i solnedgången tillsammans. Hon satt med sina ben runt min midja i vattnet och vi stirrade in i den orangea reflektionen av solen i vattnet. Några barn lekte intill bryggan i närheten och förde ett himla liv som sög romantiken ur stunden men fyllde den med komik istället.
Jag minns vår tid innan vi dejtade, och hur öppet vi kunde prata om allting, oavsett vad. Jag minns hur vi alltid stöttade varandra igenom det jobbiga och försökte lyfta upp varandra. Jag minns att jag har henne att tacka för många gånger då livet helt enkelt verkade meningslöst, då hon på sitt underbaraste sätt fick mig att vilja fortsätta leva. Jag minns hur jag älskade henne, långt innan jag blev kär i henne.

Jag älskar henne fortfarande, kommer troligen alltid att göra. Jag saknar hennes skratt, hennes stöd och hennes person. Jag saknar henne helt enkelt.