lyckopiller.

"Har alltid haft känslan av att någon jagar mig
Kollar över axeln stup i kvarten
Men det är aldrig någon bakom mig
Har alltid känt att jag är levande begravd
Så jag dövar mig med spriten tills min lever lägger av
För vi lever i en stad där ingen ser dom fel vi har
Min psykolog säger att jag måste ändra mitt liv
Jag måste ta min medicin innan mitt liv är förbi, men fuck it
Alla jag känner mår precis som jag
Dom går och käkar lyckopiller men mår skit som jag."

"Jag ligger sömnlös på nätterna när ljuset är släckt
Då börjar ångesten och krypa tills jag dryper av svett
Och jag försvinner in i minnen till en värld av misär
Fast än jag inte längre lever är jag fortfarande här
Paralyserad av skräcken, handikapp för min själ
Som gör det svårt att acceptera även den som vill väl
Men vissa ville väl på riktigt, andra sabbar ditt liv
Och vissa kallar mig försiktig, andra paranoid
Men den som klappar på din rygg kan lika väl ha en kniv"