Psyket.

vet ni hur mitt psyke är? det är svagt, nästan dött. vet ni hur enkelt det är att ställa sig framför ett tåg men ändå stretar man emot. man leker inte med sitt psyke och speciellt när det är svagt. bara några ord kan få en på självmords tankar. jag stöttar men jag blir aldrig stöttad.. min familj ser mig som ingenting.. flickvännen eller vad jag nu är för henne ser mig inte som nånting.. ingen stöttning från kompisar, till och med att jag börjar tvivla att jag ska leva här längre.. Hade hellre ställt mig framför det här jävla tåget klockan 19.03 och släppa allt! Ni vet jag har levt med detta länge.. jag klarar inte mer.. jag är ingen attention whore. jag pratar från hjärtat.. Trots att hjärtat mitt är punkterat. den har några slag kvar.. jag kan inte sova.. jag kan inte äta.. jag kan inte tänka.. jag kan inte drömma.. jag kan inte ens lita på dom jag har litat på mest, inte ens mig själv..

Jag ber inte om hjälp.. jag vill bara att ni inte kommer till min plats.. där inget man tror på finns..

Jag gör ingen ledsen när jag försvinner.. jag hjälper bara alla att bli av med mig..

hade jag kunnat hade jag legat ut en bild på mina tårar.. för jag ljuger inte.. jag pratar sanning.. även om ingen tror på en.. jag vill inte ha hjälp..