Bråk som fan

Så...idag har man bråkat som fan med farsan.

Han skulle komma hem vid 11...vid halv 2 ringde jag honom och frågade hur det gick och när han skulle komma hem. Självklart var man en otacksam jävla ungjävel o han typ hatade mig.
Det samtalet slutade i tårar...

När han kom senare på eftermiddagen fick jag skit för att jag hade musik på, vi har ju faktiskt grannar. Jag sade ju att jag inte brydde mig om dom o då sade han "men det gör jag!"
"Jo, jag vet, du bryr dig mer om dina grannar än om dina egna barn" sade jag då, fan vad jag ångrar det. Varför sade jag det för?! Det gjorde ju bara saken värre!

Åkte i alla fall till mamma senare, ska vara där i två veckor nu.
Mår fan skit. När man e så jävla nere vill ma ju fan inte bråka hemma oxå, man behöver ju ngn som är där för en ju...