Läs boken!

Emo

Emo är ursprungligen en förkortning av emotional hardcore,
en undergenre till hardcorepunk, där både texter och framförande uttrycker mycket starka, oftast negativa känslor.

Emo verkar vara musikens motsvarighet till surströmming, antingen älskar eller hatar man det.

Emokulturen har ofta förknippats med kärleksproblem, deppression, ångest och utanförskap.
Och har naturligtvis snabbt seglat upp som orosmoment nummer ett för vuxenvärlden och i massmedia. Emo framställs ibland som syndabock och symbol för allt som är "fel" med dagens ungdom. I själva verket är ju den ömtåliga tonåringen med känslorna utanpå en återkommande figur i ungdomskulturernas historia - vi vuxna borde ha lärt oss vid det här laget att det sällan är så farligt som det ser ut.
Det som är nytt med emo är fokuseringen på jaget och de egna känslorna är så total. En äkta emo är känslomässigt öppen och står i ständig kontakt med sina känslor. Det innebär att de
har svårt för hyckleri, både eget och andras. Det innebär också att de är svåra att styra och manipulera.
Emoungdomar förvaltar den anrika ungdomliga traditionen av att ifrågasätta auktoriteter och deras vapen är den personliga, känslofyllda reaktionen och attityden gentemot omvärlden.
Det som vid första anblicken ser ut som brist på integritet fungerar i praktiken som raka motsatsen.
Hur har man hjärta att dela ut läxor och ställa krav när kidsen bara gråter?


Källa: Från elvis till emo av mattias axén