Han dog när jag höll hans hand.

""Hej min stjärna!" samma mening varje arbetspass. Samma sura gubbe som sken upp som en sol, så fort han hörde att det var jag som kom och skulle ta hand om honom. Samma sak varje gång han hörde att det var jag... "Är du här nu, Denise! Så glad jag blir att det är du!" Att jobba med de äldre är så fantastiskt... Den värme och kärlek man ger och får är obeskrivlig.... "Nu står jag på perrongen, Denise... Nu är det tid för avgång" sade han... "Stanna med mig en stund." Jag stannade... Jag såg paniken i hans ögon. Han tog mig hand. Jag kände honom darra som alla med parkinson... Sedan blev han stilla... Så stilla... Oron i hans ögon ändrades till ett lugn... Jag viskade "nej snälla inte nu. Inte idag..."
Jag höll mitt löfte. Att stå vid hans sida och hålla honom i handen när det var dags... Han dog när jag höll hans hand.
Nu är han min vackra stjärna på himlavalvet."

Taget från min systers. Blev så otroligt ledsen när jag fick reda på att han hade gått bort, träffade honom bara en gång men det var nog för att han skulle lämna ett starkt intryck. Jag kan förstå hur min syster känner som jobbade med honom i nästan varje dag i fem månader.

Vila i frid.