Min ångest börjar komma tillbaks. Min depression börjar komma tillbaks. Allt som jag lyckats komma över och glömma bort börjar sakta komma tillbaks. Är rädd för att bli lämnad. Är rädd för att bli bortglömd. Är rädd att jag aldrig kommer att hitta tillbaks till den vardag som jag brukade tycka var bäst. Jag känner ingen smärta längre. Jag känner mig bara tom.
Vi två känner inte varandra något speciellt, vi började snacka när vi trollade på en wemo grupp på facebook, men kan säga sådär till dig, nakna sanningen och inte ''<3'' eller ''Men det blir bättre bubben <3''.
Det är så att folk kommer lämna, de som kommer stanna kommer att stanna, du kan inte göra något speciellt förutom att vara dig själv för att behålla människor. Det som kommer få den depressionen och ångestet att försvinna lite mera är att acceptera det, kolla på dig själv i spegeln och inse att du kommer att sluta upp med få människor i ditt liv, finns jätte få människor som slutar upp med deras vänner när de var tonåringar, det är en förjävlig känsla, jag tappar mina vänner mer för varje dag men det visste jag redan att det skulle hända. Vad jag gör i det fallet är att hitta andra människor eller i värsta fall skiter fullständigt i o ser om någon människa hittar mig först, typ det jag gör atm haha, de kommer nog lämna men hey, man hade ändå roligt c:!
Det är väl lättare sagt än gjort, i understand that, men försök att acceptera det, det kommer hjälpa dig enormt bro.
Vi kan lira lol, cs go eller liknande om du har tråkigt någon dag, bara att skriva på fejsbuk så kan vi lira typ närsomhelst för jag är typ alltid hemma haha, lycka till!