Nattnattnattnatt

En sån där natt när jag sitter uppe och tänker på människorna som förstörde mig. I grund och botten förstörde jag väl mig själv. Men jag måste ha någon att skylla på. Jag skyller det på dem. Rätta mig om jag har fel men det var de som tystade ner mig, lärde mig att inte skrika, lärde mig att inte säga ifrån. De lärde mig att jag inte har något att säga.
Okej, lovade att inte skriva någon självömkande sörja här.
Ska inte göra det heller.