Andas in och andas ut, orkar jag så orkar du

Jag älskar Kent, nu och för evigt.
De träffar alltid rätt, precis där, och tårarna rinner och det gör så ont, man vet inte varför, men alla känslor svävar runt helt okontrollerbart och man vet inte vart man ska ta vägen. De sätter ord på allt man själv inte ens kan förklara, och kanske är det det som gör så ont, att det känns som att äntligen är det någon som förstår. Även fast Jocke knappast vet hur jag mår så kan man alltid låtsas.