Ska man skriva TW för ångest? TW ångest isåfall...

Rebecca mår dåligt. Jättedåligt.
Jag håller om henne, försöker prata med henne. Jag vill be henne ta en Atarax, men jag tvekar för att jag är rädd att hon tror att jag bara vill få det ur vägen, att jag vill slippa ta itu med henne. Och det är precis det jag inte vill. Det är det hon tror att jag vill, och jag är rädd att be henne om att ta dem just därför.

När jag nickar till och tillåter mig att lämna henne ensam, trots ångesten jag får av att lämna folk med ångest ensamma, så läser jag hennes blogg.
Hon vågar inte ta atarax när jag är där för att hon är rädd att jag ska tycka illa om det.
Det hela blev bakvänt.

Ibland känns livet som ett jävligt dåligt skämt. Jag mår inte bra.
Jag hoppas att hon kommer och lägger sig hos mig snart.