Rädslan för det främmande kan verkligen såra andra...

Jag vet att du inte förstår och det behöver du inte heller. Jag kräver inget av dig. För jag vet att, att be dig förstå skulle vara en omöjlig önskan. Du kommer aldrig fatta, så är det och jag accepterar det. Men allt jag vill är att du respekterar mina val och beslut. Som du sa: det är mitt liv, jag gör mina val... så låt mig.

Jag kräver inte att du ska förstå, men snälla få det inte att låta så ytligt. Förstår du inte att det sårar mer än du tror?
Jag vill inte att du ska tycka illa om mig och de val jag gör. Jag vill att du ska älska mig oavsett... Eller nej, du behöver inte älska mina val, men älska mig. Respektera mig, för jag är den jag är och jag tänker inte ändra på det, även om du ogillar det jag gör.

Jag tycker om de val och beslut jag väljer så snälla ifrågasätt det inte. Du behöver inte acceptera det, men respektera det iaf.

Jag älskar dig och det kommer jag alltid att göra, för vi har alltid levt med varandra.
Människor ändras, de väljer att göra saker/gå vägar som är annorlunda från de du är van vid, men då gäller det att lära sig att alla är olika. Man får lära sig att respektera det.

Du fick mig att gråta, mitt framör dig grät jag som jag inte gråtit framför dig på åratal. Jag hade lovat mig själv att inte göra det för jag vill inte se dig ledsen eller orolig. Men när du är orsaken till mina tårar så kan jag inte hålla det inne.

Jag vill ha ett öppet och enkelt förhållande med dig, jag vill att du ska fråga om det är saker du undrar, precis som du gjorde. Men sättet du sa det på var så sårande och respektlöst gentemot det jag tror på, mina val och de vägar jag väljer att gå.

Bara för att något är annorlunda och främmande så betyder inte det att det är fel. Men det är vad du tror. Öppna dig för möjligheten att det finns andra sätt att leva och handla från det du gjort hela ditt liv, det är något du måste inse: alla är inte som du.

Det är 2000-talet nu. Inte 50-talet.
Jag älskar dig, så grovt mycket. Du har gjort så mycket för mig, räddat mitt liv.
Men dina ord ikväll sårade mig så innerligt mycket, jag kan inte sätta fingret på exakt vad det var, men jag hatade varje ord du sa, varje mening och varje ljud som kom ut ur din mun. Det äcklade mig, för du fick allt att låta så ytligt och falskt, som om det inte fanns några känslor eller någon kärlek alls. Det skrämmde mig.