uToPiA

Det är ok att vara emo ibland va?
Att hata allting som kallas verklighet och bara vilja försvinna tills det jobbiga är borta. Komma tillbaka när mitt "utopia" skapats...
Försvinna för att man inser hur värdelös man faktiskt är.
"Du gör nytta" - är en mening jag i flera år försökt intala mig själv, och IBLAND kan jag känna att den kanske stämmer lite, iaf bara lite... ibland.
Men det gör den inte. Jag är bara självisk nog att försöka intala mig själv det för att JAG ska få må lite bättre för stunden.
Det är ironiskt hur fel jag kan ha. Hur lite nytta jag gör...

Försvinn... så människorna i din närhet har en möjlighet att skapa sitt "utopia". För med dig här är det omöjligt.

En dag kanske jag kan uppfylla den önskan, jag vet inte...

----------------------------

"Efter den där natten
då de vita ormarna jagade mig
genom sömnen
blev allt plötsligt så enkelt, så tydligt.
Jag fäste blicken på livet och upptäckte att
jag med exakt skärpa
såg allt så kristalklart.
Otäckt klart.
Människan väckte äckel hos mig
och utan slöjor var livet inte längre vackert
- bara fasansfullt.
Ögon frättes sönder av de knivskarpa bilderna.
En sådan skuld, så fruktansvär.
Och ändå -
nu när allt blivit så tydligt
kunde jag inte hitta min plats i alltihop.
Förstod inte var jag hörde hemma
- vem var jag?
- vem skulle jag bli?
Det var därför jag stängde mina dörrar
och flydde in i mitt eget, förvirrade kaos."

Ett kaos som bara jag kan fixa, men som jag inte har styrka till att göra.
Men med din hjälp kanske det skulle gå.
Problemet är... du vet inte vem du är.
Vem jag menar.
Och jag har inte mod nog att tala om det.