Det rullar uppåt.

Har grävt mig upp ur gropen jag trillade ner i. Jag börjar få balans. Jag börjar få ett sommarlov som kan vara värt att minnas. Men jag saknar ändå det där lilla extra. Men det kommer nog så småning om.
Det som jag hatar, är att jag förlorat min fantastiska syster. Vi hade ett ordentligt bråk. Och jag vet inte om jag någonsin kan förlåta henne efter det. För jag är så ledsen, besviken, arg. Att hon ens kunde säga så. "Du väljer mig eller din blogg." Vad fan ska man göra liksom. Klart jag väljer min syster. Men att hon ens kunde säga så. Det krossar mig varje jävla dag. Detta kommer ta lång tid att förlåta. Men det får ta den tid det tar. Allt vi hade byggt upp bara försvann. Åh, det är så otroligt jävla hemskt. Saknar henne....

Men annars är det ganska stabilt faktiskt. Har börjat stå upp för mig själv. Har börjat visa att jag faktiskt är en människa som har känslor. För det är jag. Jag är ingen leksak som man kan leka med. Jag ÄR en människa. Precis som alla andra där ute.

Sommarn är väl ganska fin ändå.