Så smyger hon ut

Förstummad och förstörd bränner själen brännmärken i hennes kropp.
Tom och hjälplös sitter hon på sin sten.
Försjunken i tankar och med synliga spår av rinnande salt på hennes kinder tecknar hon bokstäver på sitt papper.
Målar med en hand som är täckt av sorg.
Runt om henne flyger de som vill åt hennes blod.
Hon har flytt från verkligheten ett slag.
Men känner ändå alla blodtörstande vampyrer som vill ha hennes unga varma livskraft.
Förlamad sitter hon kvar på sin sten, utan att röra en lem.
Rensar sina tankar och smakar en klunk av livets vatten.
- Kanske är det inte sorg jag känner ändå...säger hon med en trumpen min.
Långt borta hör hon viskande ord.
Någon säger att natten är på väg och att det börjar mörkna.
Hennes blod är snart slut.
Sista klunken av livets vatten smakar godast konstaterar hon och går sin väg...