Story of my life (läs på egen risk)

Vad ska jag börja med...hmm, min diagnos (autism) upptäcktes rätt så tidigt sen jag var...2?
Men jag lyckades klara mig rätt så bra i vanliga skolor och klasser förutom en...
När jag var vid 10-11 års åldern så gick jag i en annan skola, önskar att de aldrig hände
Med tanke på att jag var den enda "annorlunda" i skolan så behandlade alla mig hur ska jag säga...illa? Då menar jag illa även
Mobbning på både de psykiska och fysiska sättet...snackar vi mer med detaljer kan jag säga att det var brutala slag jag fick, kallad för olika saker såsom "Emobög jävel"
När det gällde vänner så hade jag inte några i den skolan jag gick i, alla som "var" vänner utnyttjade mig bara...när vi ändå snackar om utnyttning, ever been sexually abused by an assistant? Even closed to getting raped several times..
Dock kunde jag ändra på de hela...kunde sagt till mina föräldrar eller någon lärare...men nej, var för feg dessutom. Rädd att de skulle bli värre
Allt detta...gjorde allt bara onödigt med mitt liv, brukade bita mig, "leka" med knivar dock gjorde inte "märken" och försökt ta livet av mig...så många gånger men var för feg
Allt detta...för att jag klädde mig annorlunda, för att jag lyssnar på annan musik och nog för att jag hade funktionshinder..
Men allt blev bättre...efter några år av allt detta gick jag en annan skola
Dock för bara funktionshindrade men det gick bra, fick vänner...blev inte mobbad
Sen förutom skola så när de gäller föräldrarna, visst dom är underbara men...blivit slagen av pappa en gång, blivit kallad misslyckad och lite sånt..
Sen så stötte man på Emocore, där...jaa mitt har blivit bara bättre sen när jag skaffade det, mer än så behöver jag inte säga
Har mina vänner...ni är underbara mina EC kompisar, älskar er <3