Min stackars lilla råtta

Har precis varit i Berlin tidigare i veckan och kom hem nu i torsdags till mina två kära råttor Leya och Holly.

Holly verkade lite underviktig på hennes utseende och det oroade mig, nu idag känns det som de blivit värre och jag sitter här och blir ledsen på bara tanken av vad som skulle hända om jag förlorade någon av dom.
Leya och Holly är mina två egna första husdjur för att jag är allergisk mot nästan alla pälsdjur som finns så att ha dom två i mitt liv är nästan den största betydelsen för mig någonsin. Många kanske tänker "hur kan råttor betyda så mycket", själv tycker jag det för att dom är lekfulla och glada mot en alltid, alltid glad att få se mig när jag kommer in genom dörren och älskar när jag har dom ute och leker. Men inte bara det utan för mig så har dom även varit där när jag mått så jävla mycket skit så jag inte visste vart jag skulle ta vägen, dom satt båda två och kollade på mig när jag låg helt utslagen och ledsen i min soffa, sträckte in mina fingrar och skulle klappa dom så tog dom tag i mina fingrar med sina små tassar och släppte inte, utan satt där precis som att dom försökte trösta mig och hålla min hand.
Imorgon ska jag till djursjukhusen förmodligen om dom har en tid till mig så jag får kolla upp vad de är med dom.