Well, smooth

Sååå jag gjorde min väg hem och det var detta som var, kinda super awkward sak.
Jag klev på spårvagnen och går upp för att skanna mitt kort, men bakom kortläsaren-grejen det är en riktigt fin tjej som sitter i stolen. Och jag typ kanske kan ha sneglat på henne, och hon kastade en blick tillbaka, och jag ser att hon har ett par av dem ni vet...
Fantastiska blå ögon, och min första naturliga instinkt är att le, ENORMT. Så jag gör det, och jag inser att hon inte känner mig och jag rodnar bara upp vansinnigt. Mina kinder typ brinner verkligen, omfg
Och jag går bara snabbt längst bak i spårvagnen o sätter mig...
Det är officiellt, JAG ÄR EN SUPER TÖNT.'

Ska dö lite i ett hörn nu o äta godsaker, bai bai <3

Varför kan jag aldrig kontrollera mitt leende för