Väntan

Låser in mig på badrummet. Sitter där hur länge som helst, bara för att få va själv. Efter allt som har hänt orkar ja inte me dagen. Det sliter mer på mig o va på prao, än o va i skolan. Här finns det alltid människor överallt, o mitt fejkade leende har nu slutar lämna mig. Leendet tar all min energi till att ta itu me problemen, dom sitter fortfarande kvar på hel spänn. Väntar på mitt nästa misstag. Det e känslan av att det e nått annat som iakttar mig som hemsöker mig varje sekund.