Tröst

Ja tröstar mig själv genom att snacka me random personer 24/7. Ja vet inte hur gamla hälften e o vet fan knappt var dom bor. Men ändå ger dom en sån stor tröst efter det ja saknar. Allt ja vill e att ha nån ja kan känna mig trygg hos, nån som ja vet inte lämnar mig när ja behöver nån som mest. Ja vet inte vad som smärtar mest, känslan som säger att ja aldrig kommer hitta nån elr att ja vet att om ja hittar nån försvinner personen alltid..