-//-

Inget går som planerat just nu. So, this will be a rant, and you don't have to read this.

Jag är inte normal. Jag kommer aldrig att bli normal.
Jag har kämpat med min borderline så länge, och jag har fått ett bättre grepp om den.
Men jag orkar inte kämpa emot den längre.

Ångesten har överhanden på mig.
Fick knappt någon sömn inatt, för varje gång jag blundade så var det som en bitchslap.
Haft ångest varje dag i 2-3 veckor.

Och helt ärligt? Det jag vill mest är att vara med honom.
Jag vill bara vara med honom. I hans famn och kunna kalla honom 'min' igen.
Men jag kan inte. Kan inte vara med någon som inte vill ha mig.

Jag försöker vara så bra jag kan, i hopp om att han ska börja känna kärlek igen~
Men det hela tar kol på mig.

Att veta att personen du älskar mest av allt,
inte älskar dig längre. Och vill inte ha dig längre.
Det gör ont, så otroligt ont.

Alla planer om att flytta in efter nyår, skaffa katt, skaffa barn.
En framtid tillsammans.

Mår så dåligt att jag inte vet vad jag ska göra längre.
Orkar varken äta, sova eller ens lämna sängen.
Vill gå tillbaka i tiden och fixa allt..
Vill verkligen inte att det ska vara sant..~