Why?

Sitter och prövar på att gå igenom mitt liv i spoken poetry.
Går ganska bra förutom att jag darrar som ett asplöv..
All smärta, hat, ilska, besvikelse, sorg...

Och tänka sig...2011 var året då en vuxen människa sa till mej:
"Du har verkligen haft ett tufft liv, du ska inte behöva gå igenom
allt själv, du behöver inte ta ansvar över allt och alla"..
Det var dagen då jag verkligen börja förstå att mitt liv inte är bra.

Brukar tänka att jag har det bra, med tanke på alla hemskheter ute
i den stora hemska världen, men när jag tänker på det..
Jag har inte haft det så bra ändå, jämfört med ett "normalt liv".

orkar inte gå igenom allt..
tappade all ork nu...
och ja, min blogg här är mitt typ "skriva av sej" ställe..
Bai~