Måndag

Vill bara ligga i sängen hela dagen imorgon också. Hata världen och stirra upp i taket. Jag gjorde det i flera timmar idag och hade kanske hunnit till franskan om jag bara hade orkat. Nu gjorde jag inte det, så jag låg kvar. Först Violeta violeta två varv och sedan Maestro ett varv innan jag tröttnade och vill ha hallonsylt. Vi hade emellertid ingen hallonsylt, så jag tog den lilla schnale av frysta Euroshopper-hallon som vi hade i frysen och tinade på spisen med en matsked socker. Det blev perfekt. Detta var dessutom en sådan gång då jag inte ens reflekterade över det faktum att jag inte ens tänkte tanken att ha någonting till sylten. Det är visserligen ett tecken på likgiltighet, men det är ju sådan jag är nu, så vafan.

(Sedan sa A "din arm lyser röd" och jag svarade "men vaddå, det syns ju inte". "Jo, jag såg.")

Det hade varit så fint. Att bara göra det jag gör bäst. Ligga i sängen. Spränga högtalarna så att jag inte hör eventuella tankar. Stirra ut fläckar i taket tills de bleknar ännu mer. Skita i allt och alla.

-

Och konstant jävla ont i magen. Det är så lustigt; det har psykisk härkomst men blir fysiskt helt av sig själv. Man ba, jaha, det var ju vidrigt av dig. Men jag orkar inte vara bitter och ironisk. Go ahead. Inget kan bli värre nu.

(Och jag höll på att skriva "Onsdag" uppe i rubrikfältet. Say no more.)

Fast, visst, det är klart att det kan bli värre. Det finns en miljard saker som skulle kunna göra mitt liv värre just nu, jag har bara inte ödmjukhet nog att se det.

(Oscar, om (när) du läser det här: Det känns asdumt att skriva det här där du kan se det. Du har ju nog med alla andra. Samtidigt kan jag ju inte gärna censurera mig själv, och nu började jag ju skriva här i stället för på helgon. Synd för mig.)