Fan.

Och så mycket brydde du dig.
Det märks tydligt att den enda man kan lita på till 100% är sig själv..
Så trött på det här, försöker, försöker och försöker. Men vad fan får man tillbaka? Inte ett skit!!
Ska fan leva ensam, på riktigt. Är fortfarande inne i mitt celibat jag började på i början av sommarlovet.
Känns skönt på något sätt, att inte ge ut delar av sig själv till vem som helst.

När man ger sitt hjärta till någon ger man dom en del av sig själv man inte ger till någon annan, en del som bara de kan såra. Det är som att man ger dem ett rakblad och en karta på vart dem ska skära och hur djupt för att det ska göra ondast. Och när de väl träffar de ställena är det som att få hjärtat utskuret, och man undrar vad man har gett dem för anledning till att såra dig så hårt när det enda man gjorde var att älska dem..

Hatar detta, jag har alltid ett behov av att få skriva av mig, annars går jag och tänker på det och det gör mig galen. Det är hemskt, jag faller isär och tar sakta slut på mig själv.

Jag måste få hjälp..