Våran egen värld.

Va ända bild man kollar på väcker minnen.
Minnen man glömt.
Minnen som man sa att man skulle bevara.
Minnen som ligger förträngt i det förflutna.
Minnen man vill åter igen vill uppleva.
Uppleva bara för att minnas det bäst.
Sånt man aldrig kan ha tillbaka.
Sånt man vill ha tillbaka.
Tillbaka för att minnas alla härliga stunder.
Stunder som kanske aldrig kommer tillbaka.
Stunder då vi var som lyckligast.
Lyckliga för att bara för att få leva vårat eget liv.
Livet som vi drömt om och hade.
Livet vi glömde bort.
Glömde för att uppleva en annan dröm.
Drömmen om det sanna.
Drömmen som skulle vara för evigt.
Utan några bekymmer.
Bekymmer om vad världen utanför inte skulle få veta.
Utanför våran egna lilla värld vi skapat.
Skapat för att ha nånstans att ta vägen.
Skapat för att minnas allt vi gjort tillsammans.
Tillsammans gjorde vi allt.
Allt som vi inte fick.
Allt som ingen skulle få veta.
Ingen skulle få veta det.
Bara du och jag.
Vi två som alltid stog mot världen.
Vi två mot allt.
Allt som vi inte ville ha med att göra.
Allt som inte var vi.
Vi stog som högst upp på ett berg.
Ett berg som vi skapat i våran fantastiska värld.
Världen där vi alltid ville leva.
Världen som var vårat allt.
Vårat eget gömställe.
Gömstället ingen kände till.
Gömstället som bara var vårt.
Vårt ställe att fly till.
Fly till när inget var som vi ville.
Fly till när vi kände oss pressade.
Pressade av att omvärlden skulle få tag på oss.
Omvärlden som vi hade flytt från.
Flytt från för att ha ett eget liv.
Ett eget liv vi ville ha när ingen annan ville ha oss i sitt.
Ett eget liv som var våran hemlighet.
Hemligheten som ingen visste om.
Bara vi, ingen annan skulle få reda på det.
I vårat eget land var vi dom högsta.
Högre än trädtopparna.
Högre än vad någon annan varit.
Någon annan kunde aldrig se våran värld.
Våran värld som vi skapat.
Skapat för att ha för oss själva.
Oss det var det allt handla om enligt oss.
Bara oss ingen annan.
Folk såg oss som nåt annat.
Annat som vi inte kunde se.
Det vi hade undvikt att se.
Vi såg oss som dom barnen vi hade varit.
Barnen som inte ville växa upp.
Barnen som ville hoppa i lera.
Leran som aldrig torkade för oss.
Leran som alltid var våran.
Leran i vår egen värld.
Världen som vi aldrig glömmer.
Världen som är ett förflutet nu.
Världen vi har glömt.