- time to say goodbye

5 november 2009 kl. 16:46

Jag är åter hemma efter denna så kallade inväntade dagen...
Det var så overkligt, vilket det är fortfarande. Tidigare hade man hört att du inte längre fanns vid livet. Men nu fick man se det med sina egna ögon. Så fort jag kom in innan för dörren fylldes mina ögon med tårar. För varje omfamning jag fick utav min släkt blev det allt tyngre mot bröstet. Jag klarade knappt av att titta framåt. För där var kistan, med ditt namn och en mängd blombuketter runt om. Alla dessa ord. ord med kärlek och saknad. Alla dessa blommor i en mängd olika vackra och starka färger. Jag försökte vara stark. Men allt eftersom, minnen spelades upp i mitt sinne samtidigt som musik spelades. Prästens ord. Det blev för mycket.

När man väl skulle gå fram där och lämna den vita rosen på kistan. Din kista. Var det endast mina höga snyftningar som jag kunde höra. Det var så höga att jag trodde jag skulle brista ihop. Jag brast ut i gråt. Jag försökte samla mig när jag närmade mig kistan. jag ville säga så mycket. men det enda jag fick fram var Jag saknar dig i en tyst ton. Så tyst att knappt jag själv kunde höra orden...


Nu du ej känna mer oro.
Nu är du på en plats där allt är tyst och stilla.
På en bättre plats. Där inget mer kan göra dig illa.


Saknar dig, älskade pappa
Må du vila i frid <3

---