Mitt liv.

Innan du börjar läsa allt så döm mig inte okej? eller rätta min stavning.. Hatar det...

Jag kommer inte ihåg min barndom för mina föreldrar bråkade så pass mycket... Kommer bara i håg att jag var i skolan men hemmet så är det bara mörkt... typ som få hjärnsläpp. Antar att många av er har så oxå.. Men bråket ledde till slag och slagen ledde till att min mamma lämnade min pappa. Kommer fortfarande hur han såg på henne. gud vad jag hatar han. Efter han flyttade började han dricka och då tror ni jag menar lite öl men det var typ stark sprit och skit... Jag ignoreade det för tänkte att alla föreldrar gör det. Samtidigt så började jag i 3. Och det var då allt började för mig..
Jag började bli moppad för jag gillade mer mörka kläder och tycket ¨emos¨ var en snygg stil.. Blev kallad ful och att jag var missfoster. Varje dag när jag till skolan hade jag en klump i magen samma sak när jag gick hem till pappa... Men jag fortsatte... Mamma ville inte se att pappa drack så jag gav upp över henne. Jag fortsatte att bli kallad ful. Efter 6 så sket jag i allt och flyttade till min pappa hel tid och bör skola.. smart ide.... När jag började där gick i vanliga kläder och sa inte mycket vågade inte stå för ett piss...men efter ett tag fick jag en vän. David heter han och vi är fortfarande vänner. Han förstog hur jag hade det med att bli mobbad. För han hade blivit det oxå. En sak jag kommer i håg är att jag sa till han att jag har en pappa men det känns som inte det för han dricker bara, Och han svarade med att han förstår hur det känns för han har inte ens pappa. Han blev typ som min pappa. Vi bler mer och mer som vänner medans pappa blev mer och mer våldsam hemma. Ingen i skolan visste det för ville inte ha massa skit från skolan och sen pappa.. samtidigt hittade jag en person fick alla mina tankar att lungna sig. (vet inte om det är okej om jag får säga hennes namn så hon heter X). X var en underbar person och fick mig att glömma min pappa. under 9 var det bara massa stress och pappa väkte mig flera gånger om natten för säga att jag är värdelös att jag bodre dö. Och det var första gången jag försökte. tog massa ¨ pills¨ och spyde sönder i dushen men det gick inte. X vet inte ens om det så hon lär veta det om hon läser detta. Under 9 så skar jag mig mest bara och undvek alla jag nästa kände( förutom david). Efter hela 9 fick jag nog och flyttade till mamma och började gå på um. Sa inte riktigt hur jag mådde till X för var rädd att hon skulle lämna mig. Tiden gick saker blev mer och mer bättre tills nu senaste veckan. Kände att jag kunde lita på X och säga hur jag mår och antar att det blev för mycket och X lämnade mig... tillbaka till steg 1... Jag finner ingen styrka längre men som tur att jag är så lat så jag inte ens orkar med att försöka med ¨pillsen¨ igen.. Träffade även min pappa för ett tag sen för han sa att han inte drack lika mycket. Jag litade på han slutade med att jag nästan blev slagen av han. Han hadde samma blick som han hade när han slog min mor. Pappa var död för mig redan i 3 :an du har aldrig funnits för mig och jag hoppas att du dör av ditt jävla problem.. orkade inte gå på små detaljer så det blev rätt lite men hoppas ni nöjer er. Just nu kämpar jag mot mina demoner själv och sätter på mig min mask i gen och kryper i hop till en liten boll i ett hörn..... Tack om du läste allt. Om du vill skriva så skicka ett pm eller kommentera <3